Direktlänk till inlägg 9 juni 2010
Vaknade imorse och ville inget hellre än att stanna kvar hos drömmarna. Magen pirrade och jag var på gränsen mellan sömn och att vara vaken. När jag sedan förstod att jag inte var en del av den världen fick jag nästan panik av bara tanken av att den perfekta världen aldrig existerade.
Dagen blev inte direkt bättre efter det, vi skulle åka i nästan två timmar i buss med klassen.
Allt gick bra till en början men sedan gick allt år helvete som vanligt.
Jag sa någonting och jag såg hur en person tittade bort och skrattade för sig själv. Plötsligt blev jag knäpp tyst, ville inte sitta med resten, ville inte se någon i ögonen.
Resten av resan satt jag tyst och tittade på hur landskapet flög förbi medans jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna.
Varför måste det vara så svårt att inte alltid vara ett sådant misslyckande?
O.
Jag ska göra om bloggen, göra den lite mer sockersöt. Eller iallafall försöka. Bloggen ser så mörk ut och många inlägg är lite halvt konstiga. Och om jag ska vara ärlig så är inte jag sådan, inte i vanliga fall. Jag har mina upp- och nergångar men...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 | |||||||
|