Vaknade imorse och ville inget hellre än att stanna kvar hos drömmarna. Magen pirrade och jag var på gränsen mellan sömn och att vara vaken. När jag sedan förstod att jag inte var en del av den världen fick jag nästan panik av bara tanken av att den perfekta världen aldrig existerade. 

Dagen blev inte direkt bättre efter det, vi skulle åka i nästan två timmar i buss med klassen.

Allt gick bra till en början men sedan gick allt år helvete som vanligt.

Jag sa någonting och jag såg hur en person tittade bort och skrattade för sig själv. Plötsligt blev jag knäpp tyst, ville inte sitta med resten, ville inte se någon i ögonen. 

Resten av resan satt jag tyst och tittade på hur landskapet flög förbi medans jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna.

Varför måste det vara så svårt att inte alltid vara ett sådant misslyckande?

O.

Idag är jag tillbakadragen ifrån världen. Jag vill inte äta, sova, prata eller tänka. Allt jag vill är att läsa. Läsa, Läsa och läsa ännu mer på fanfiction.com.

Sitter i mitt rum, dragit ner persiennerna och släkt lampan. Det enda ljuset som finns är datorns kalla ljus längst bort i hörnet.

Det känns som om det är en hinna runt min hjärna. Den hindrar mig från att tänka utanför hinnans väggar, vilket är bra.

Är så trött på att alltid ha tusentals tankar som virvlar omkring, är trött på att analysera och tänka djupare om allting. 

Just nu existerar jag bara, jag är ett tomt känslokallt skal vars hjärna inte fungerar utan kan bara läsa orden framför sig. 

O.

" Oliva, kan du vara tyst? Vi pratar om Kajsas val till högstadiet"

" Tyst Olivia vi pratar om Kajsas betyg"

" Sluta prata vi diskuterar Kajsas gymnasieval"

" Olivia vi pratar faktiskt om Kajsas studetbal"

" Kan du gå? Vi pratat om Kajsas körkort"

" Olivia, tyst,  vi pratar om Kajsas student"

" Olivia kan du bara lämna oss ifred vi har viktigare saker för oss"

Listan kan göras längre och längre, den har antagligen inget slut. Jag vet att alla syskon känner sig bortglömda men jag klarar inte detta längre. Allt handlar om Kajsas betyg och val och om hur smart hon är. Det kvittar väl att jag har ett poäng på 300 eller att mina lärare säger att jag ovanligt smart för att vara 16 år. Egentligen är jag dum, det är bara så att jag har haft lättare prov och läxor sedan jag var 7 år säger de.

Mitt gymnasieval hjälpte de mig inte med, inga "tips" eller "råd". De vet inte ens att jag har gjort omval, man varför skulle de bry sig? 

Jag: Jag hittade ett par fi-

Kajsa: Kan jag få ett par skor?

J: Vet ni vem jag träffa-

K: Vet någon vart min tröja är?

J: Vet ni vilket da-

Mamma: Kajsa, kommer du hem ikväll?

Jag vet inte vad jag ska göra. Har precis fått reda på vad jag fick på mitt matteprov. Jag vill inte gå till skolan och få tillbaka det, alla kommer skratta. Funderade på att vara sjuk men måste ut och cykla senare idag.

Kanske borde jag gå till skolsköterskan, medans alla får det och sedan kan matteläraren glömma att ge till mig. Så kan jag "glömma" att någonsin be om att få tillbaka det. Det kanske skulle kunna fungera.

O.

      Vackra Emma Watson

Jag vill försvinna, vill sjunka under ytan. Min vän kom inte igår och jag vet inte varför eller jo det gör jag. Hon har börjat hata mig som alla andra. Jag vet inte ifall jag kan överleva utan henne. Vi har aldrig varit bästa vänner men hon har räddat mig många gånger utan att hon inte ens vet om det. Varje gång jag kände mig hatad eller oälskad kommer hon och säger något som räddar mig. Inget speciellt bara något men nu är det slut på det. Kanske slut på mig med.

Haft en hemsk dag, gråter så fort något går fel, vilket det gör hela tiden. Fick ett sms förrut och hoppades att det skulle vara ifrån henne, men nej det var ifrån en annan vän, H. Gick och grät. ville bara försvinna.

O.

Såg mig i spegeln och fick panik över ur jag såg ut, klarade inte av att vara ett monster längre. Tog fram saxen och klippte i luggen, ville klippa av allt men fattade hut dum jag var efter luggen. 

Nu är sneluggen så kort att jag inte längre kan lägga den bakom örat längre. HAH så smart av mig, nu har jag inget val än att låta den ligga i ansiktet så man slipper se så mycket av mig. 

O.

Sitter och lyssnar på musik, grejar lite i Photoshop  med bilderna jag tidigare idag. Känner mig glad idag och har inte gjort så mycket idag.

Tittar runt på datorn i väntan på att min vän D ska komma över. Fast just nu vill jag bara att dagen ska ta slut så jag få komma in i drömmarnas land.

Finns inget mer i hela världen jag älskar än att drömma, men allt för ofta börjar jag få värre och värre  mardrömmar.

Var ute på promenad förrut och tog några fina bilder men regnet tvingade mig att vända om. 

O. 

All I know is what you tell me.